Idag har varit en skit dag. Gråtit floder sen i förmiddags, haft osämja med en nära vän. Hjärtat går i sönder och bröstet svider. (Vi pratade ut om det och det är bättre nu, MEN det väckte en massa känslor som fortfarande finns kvar.)

 

*Varnar känsliga läsare för ett långt och känsloladdat inlägg.*

 

Det är någonting speciellt som händer inom en när man får reda på att man sårat någon eller gjort någon besviken omedvetet. Någonting inombords bara går i krasch. Känslor kommer som man inte trodde fanns.

Det är nog mer än en person som jag sårat någon gång, och för det säger jag förlåt. Men jag är bara en människa, en flicka som flyttat runt mycket med sin mor, som bott den största delen i värmland. Som har en svår relation till större delen av sin famij, och där inte mycket i livet har gått åt det ljusa hållet.

MEN att försöka vara alla till lags, eller att vara en bra vän har ändå alltid varit ett mål i mitt liv. Att vara en snäll medmänniska som vill alla väl, och ger alla galet för många chanser.

Tjafset i dag väckte mycket känslor inom mig, fick höra mycket som jag inte visste om själv. Sådant som skett under en längre period.

5 års tid för att vara exakt!

Där någonstans tappade jag mitt gamla jag, där någonstans försvann hon som ni kände tidigare.

Såklart en bit av henne finns kvar, och mycket går att reparera.. Men inte allt.

Jag fick i dag klart för mig att jag faktiskt varit annorlunda, att jag haft ett konstigt beteende och att jag inte varit mig lik.

I så många år nu har man trott att allt är som det ska, att man inte förändrats så mycket. Men ack så fel jag hade.

Jag kan idag erkänna att jag fått dubbelt så svårt för att prata i telefon, ringer det så har jag i så många år nu bara gett fan i att svara om jag inte velat. En klump i bröstet som sagt ifrån och gjort att jag har svårare för det nu än tidigare. (Klart jag tar det om det är viktigt, eller så.. Men alternativet att inte svara har varit stort)

Sen att jag under en längre tid svikit mina vänner, gång på gång genom att undvika dem, haft svårt att träffas, kommit oftare med ursäkter.. VARFÖR? VAFAN SÅ GÖR MAN INTE.

Fler minnen dyker upp tack vare tjafset, och det är faktiskt inte ok något utav det.

Mitt psyke fick en större smäll än vad man trodde, spärrar som har dykt upp.

 

Jag som var hur social, go och glad som helst förut har blivit så förändrad. Värderar annorlunda, kan i dag känna att det är jobbigt att umgås för mycket eller för ofta. Ja den sociala biten är ovanligt jobbig. Trotts det kan man ibland känna sig som världens mest ensamna människa. Kan vara den personen jag älskar och respekterar mest i hela världen det handlar om också. Att man inte "orkar" ses eller har tid.

Klart som tusan det inte alltid finns tid. Men vet djupt inom mig att flera av tillfällena varit av den rädda avsikten.

 

Efter mycket om och men idag, efter mycket tårar och självförakt har jag ändå kommit fram till vad som jag tror är anledningen. Åtminstone tidpunkten då jag förändrades, då en bit av mig försvann för alltid.

 

Jag är idag sjukt osäker, sjukt rädd och nervös av mig.

Drömt och drömmer fortfarande en del mardrömmar om människor som har eller kommer tas ifrån mig. Helt sjuka drömmar.

Tomas du tog ifrån mig en bit av min själ, en bit av mitt hjärta.

Du tog emot mig på ett vackert sätt, du ville vara delaktig i mitt liv.

Sen bara försvann du, du tog ditt liv för i helvete.

Du lämnade oss och vi fick ingenting veta!

Det är inte heller bara jag som lider, det är fler som älskade dig högt och som skulle göra ALLT för att spola tillbaka tiden precis som jag. Vi önskar att vi såg dig.

 

 

Näst intill varje dag när mobilen ringer är jag rädd att det är någonting hemskt som hänt, får en rysning genom kroppen. PRECIS som DET samtalet den 10 Maj 2009. Sen den dagen HATAR jag telefoner och allt som har med det o göra.

Sen har jag blivit sjukt osäker på allt som har med vänskap, känslor och kärlek att göra.

Jag tjatar extra mycket, och berättar så ofta jag kan att jag älskar dem jag älskar..  för det fick jag inte göra med Tomas. Jag sa det på TOK för sällan. Jag vill ALDRIG vara med om den känslan igen. Jag vill ALDRIG förlora någon som jag älskade så högt som Tomas igen. (Jag VET att det jag begär är totalt omöjligt) För livet har sin gång. Men idag är en sådan dag jag bara vill få ur mig en massa.. Så låt mig.. låt mig bara vara jag.

Så förlåt mig vänner om jag är för "på" ibland, skriver mycket eller långa sms med vänskapsförklaringar hit och dit. Men så har det blivit. Jag vill göra alla mer medvetna om hur jag känner och vad jag tycker. Jag är rädd, mycket rädd.

Att jag är mer osocial, jag vet inte.,. Det enda jag har att säga om det är att jag är för rädd att komma folk för nära, då de ändå försvinner sen på något vis!? (egoistiskt och idiotiskt tänkande) jag vet.. Men jag vet inte vad det är annars.

 

Fy fasen vilka konsekvenser vissa saker kan ge och vilka följder det kan tillkomma.

Vissa tycker att man kanske överdriver, tjatar eller att man är onödigt .. jag vet inte onödig som människa kanske.Ja det kanske går över en dag, ja jag kanske behöva medicinering, ja det kanske är en psykolog jag behöver. Men sorry. Har inte blivit så. Är kass som inte märkt att sånt kunde varit bra lite tidigare.

 

Rädd att vara gnällig, rädd att vara ensam, rädd och skäms när man gråter offentligt, arg på mig själv för det fester jag "enligt mig" förstört för att man gråtit.

Rädd att berätta för någon hur man egentligen mår för man är rädd att bli avfärdad/avvisad. Att man ska blotta sig sen försvinner den människan.

 

Det är inte alla som förstår. Jag tar inte förgivet att någon ska det.

Alla människor har sina ryggsäckar med sina egna problem och svackor i vardagen.

Fler som mår dåligt och jobbar med sitt varje dag,.

Ni är starka. Ni är älskvärda. Ni är fantastiska.

 

Mina vänner... Mina fantastiska vänner som är mer som en familj än någon annat.

Mina vänner som alltid funnits där, alltid ställer upp och som tar mig för den jag är.

NI är de som lyfter mig de dagar jag behöver, ni är betydelsefulla.

Önskar er all lycka och all styrka i världen.

All kärlek till er <3 Det är er jag har.

 

Tack för att ni står ut och accepterar mig när jag (har sånna här skit dagar).

Dagar när man bara ger upp för dagen, då allt känns hemskt. Då man tänker mer än nödvändigt.

 

Här sitter jag.. HELT nykter och har ett litet sammanbrott i min ensamhet. Men vad gör väl det.

Alla behöver ventilera ibland. Och jag gör det hellre här än Fb. Så kan de som vill läsa.

Jag vill vara en bra vän, jag lovar! Jag försöker mer än jag är mänsklig till och känner med andra mer än va väldigt många kanske gör. Omänskligt eller ovanligt emotionell ..

För de jag verkligen älskar .. just ER skulle jag aldrig tveka en sekund att byta plats med hur ni än mår, när som helst, eller aldrig ens tveka att hoppa i stället för er.

ONÖDIGT SKRIVET MEN BEHÖVLIG FORMULERING.

 

Jag är konstig idag, onödig, känner en stark, STARK saknad och tomhet.

Och samtidigt en STOR kärlek och TACKSAMHET till de närmaste jag har.

 

Massa ordbajs.. Förlåt..

Jag är arg, jag är ledsen, jag känner mycket. Fortfarande. Frustrerande känslor.

 

 

 

 

Ja som rubriken lyder så har det nu gått 4 dagar sen jag var inne på ansiktsboken.

Det känns rätt bra måste jag säga.. Men jag vet inte riktigt om jag känner mig mindre stressad.

I och med att jag som sagt inte har koll på någonting eller någon, sen är det ingen som verkar ha nappat på testen än så frågan är om problemet var större än vad jag faktiskt trodde ang Fb..

Är det bara på Fb nu för tiden som man faktiskt har kontakt och hör av sig?

 

Men mjo jag kan också säga att jag fått mer "tid" till annat än att sitta vid mobilen, i stället för att skriva skit på fb så skriver jag nu ur mig all skit här i stället. Det är väl det en blogg är till för?

Sen har jag tagit mig mer "tid" till mig själv, varit ute extra mycket till exemptel. 4-5 promenader i veckan kan jag nog inte säga är dåligt. Fantastiskt!

Jag kommer säkert att återgå till den fb - nörd man egentligen är sen igen, men jag är glad att jag gjorde detta.

Får se om man orkar med veckan ut bara, för lite kliar det i fingrarna.

 

 

Ha det bäst!

 

Ja ni.. precis som det låter så har jag tagit ett uppehåll från wait for it.....

FACEBOOK! Tanken är en hel vecka men vi får se när det börjar klia i fingrarna.

Jag är inne på mitt andra dygn nu och stressen var total i går.. Jag har ju ingen koll utan fb? Why?

Nej för man talar inte med varandra längre, man ringer inte eller hör av sig lika ofta på telefon. Hur många hör av sig för att bara kolla läget nu för tiden? OM inte på Facebook såklart, där ser man ju (så gott som) hur personer mår och man ser exakt vad sina vänner sysslar med (Det dem delar med sig av).

 

Tror det var i helgen som jag började fundera på vad man håller på med!

Man kollade igenom vissa inlägg som man lagt ut på facebook, som egentligen är helt onödiga och som ingen annan MÅSTE veta.. Och i såfall kan man ju ta det tu man hand med de som vill veta och bryr sig..

Det handlar mycket om uppmärksamhet på Fb. Utan tvekan.. Men vart går gränsen för vad man ska få skriva och inte?

När börjar folk tröttna på en? När blir andra runt om irriterade? Vad har hänt med samhörigheten och gemenskapen via telen eller viljan att kanske ses oftare?

Är det verkligen så illa att man måste "skrika" ut hur man mår på nätet för att någon ska reagera, höra av sig?

 

Då kommer vi till tid så klart, Har man verkligen mer tid till att lägga ut 10-20 statusar om dagen än att svara i mobilen eller att ta en helg för att umgås.Vi använder mobilen till verkligen ALLT idag, förutom att prata i den! (En liten komisk inflikning).

Nej så är det nog inte riktigt. Vad handlar det om då? Lathet?

Man gömmer sig hellre idag bakom en dataskärm än att komma ut och träffa sina vänner. [Inte alla såklart, utan jag pratar ur mitt eget perspektiv]

Våran nya generation kommer att födas till en värld bakom skärmar, en värld full av lathet och där man knappt behöver resa sig ur soffan/stolen för att allting redan finns i mobilen eller datorn. Är det inte lite sjukt så säg?!

 

Där handlar det då i stället om självdisiplin? Gränser?  Att man måste lära sig att sätta gränser, om inte för sig själv så givetvis för barnen.

Att det kanske inte är så farligt att vara utan fb/internet/ en dag eller två. Prova och känna efter hur stressen lägger sig på is ett tag. Samma med mobilen.. Att kanske ta en dag utan den för att bara va sig själv och slappna av.

 

Nu känner till och med jag att man kanske spårar ur lite, MEN om jag bara kan få komma fram till det jag vill få sagt så ska ni snart få slippa min bitterhet gentemot "samhället och tekniken idag".

 

Jag har kommit på mig själv med att sitta vid fb otroligt ofta, skriva otroligt många ointressanta inlägg för andra att läsa. (Vilket är väldigt svårt för mig själv att avgöra såklart) Men jag antar det.

Kom dessutom på mig själv med att 5 min efter man har stängt ned fb på datorn så kollar man GENAST 5-10 min efter mobilen.. GALET!

Har blivit ett TICKS, ett MÅSTE, ETT SLAGS BEGÄR.

 

Så för att undvika stress så tar jag nu en fb-lös vecka (så gott det går).

Det är min tanke att bli "mindre stressad". Haha.. dock.. så blev jag MINST lika stressad utan fb igår. Då man som sagt inte har lika mycket koll, vad gör mina vänner osv?

När man bor här borta där man knappt känner någon så blir faktiskt det extra tufft när man ingenting vet och när ingen hör av sig.

 

Sen tänkte jag testa mina vänner i allmänhet lite grann.. Berättar jag på vilket sätt så är det ingen vits med testet. Så det får komma naturligt! Får göra en slagt utvärdering sen haha.

 

Ni får gärna säga om jag har fel? är ute och cyklar? Eller vad eran åsikt är. Jag tycker nog mest det är intressant men samtidigt hur sjukt det har blivit.

Nu säger jag ABSOLUT INTE att det BARA är dumt, dåligt och negativt att ha Facebook.. Absolut inte. Utan mer vad den har gjort med mig och säkert många fler om man bara tänker efter. Vissa klarar sig utan, andra inte!

Utan fb som sagt hade jag tråkigt nog inte haft samma kontakt med många bekanta, vänner osv. Inte haft samma koll på omkretserna.

Så på det sättet är jag tacksam över det nätverket.

 

Nu har jag fått ur mig lite galla :) Ni får ha en trevlig vecka gott folk!

Hej på er!

Nu var det åter igen ett tag som man skrev, men det är väl så när ingenting "speciellt" händer omkring en, då har man lixom ingenting att berätta.  För varför skulle jag skriva ett inlägg om vad jag åt för mat för? hehe vilka bryr sig om det!

 

MEN nu har jag lite grann att berätta i allafall för vi har varit hemma i VÄRMLAND <3 <3 <3

Fredagen den 9/5 åkte vi upp till Charlottenberg då vi skulle på dop hos min sambos systerbarn. Han skulle även få den stora äran att få bli fadder/gudfar.  Ja, så där hade vi en helt fantastisk helg med hela hans tjocka släkt (inte bildeligt). Jag bara älskar hans familj, jag har nog aldrig någonsin känt mig så hemma någonstans eller så omtyckt som hos dem.

Söndagen den 11/5 åkte vi vidare till Kristinehamn. Vi ville hinna umgås med sambons närmaste vän samt flickvännen medans vi ändå är i Värmland. Det är viktigare än va han tror själv att han får träffa sina nära och kära med. Man orkar inte med någonting annars. Man behöver få ladda batterierna och få en klapp på axeln av dem man älskar.

Så det gjorde vi, åt lite kinamat och umgicks <3 En jätte fin kväll!

Måndagen 12/5 åkte jag in till Karlstad. där har jag ju alla mina kära.

Just måndagen var tanken att man skulle ha en grillkväll typ på Gubbholmen och samla de närmaste. Men trotts min flitiga planering så dök två personer upp. Jag är jätte lycklig för att de som trottsade vädret dök upp. Men klart man undrade lite varför typ inga tog sig tid att ses. Om så bara i 5 minuter och säger hej.

Äsch, det finns ingenting att göra åt nu så varför vara besviken och bitter. Nästa gång ger jag helt enkelt upp planerings biten och bara flyter med strömmen. Känslan man har är väl mest att jag inte vet när jag kommer till Värmland igen så då hade man velat träffa de närmaste.

 

Well well.. vi hade en trevlig kväll ändå vi tre, vi tog någon öl, försökte få igång en engångsgrill som VÄGRADE mata oss. Hehe så mat fick vi hoppa över. Vi drog vidare till Leppran i Karlstad. Där tog vi några öl och sedan åkte man hem till en av mina vänner ja skulle sova hos.

Man hade längtat efter våra pratstunder kände jag, och man hade velat ha mer tid till det. Fantastiska människa! <3

Dagen efter var planen att ta en fika hos två vänner + min syster, sen bege oss till Tomas grav och exakt så blev det också.

Blev en stressfylld, tröttsam dag och på slutet en riktigt sorglig kväll.

Besöket vid graven väckte alla känslor jag hade i kroppen tror jag, mycket tyngre än vad jag trodde.

Tänk att det är 5 år sedan han dog, det är svårt att förstå fortfarande. Lika mycket tårar kommer varje år.

Men vi tog oss igenom kvällen, stöttade varann och sen fick jag skjuts till bussen som skulle åter ta mig hem till Kristinehamn.

 

Onsdag morgon åkte vi hemåt Halland igen.. och jag grät mesta dels av resan.. Helt sjukt, jag vet att jag alltid har varit känslig. Men nu är banne mig mina känslor överallt och velar.. Gråter hur lätt som helst och nu när jag åkte hem så fick jag världens separationsångest.

 

 

 

Ja va ska man säga!?
Vad ska man skriva?!

Som vanligt var det ett tag sedan som man gjorde en inlägg här och är lika fantasilös som alltid :) Ändå så vet jag att ja säkert har tusen saker på hjärtat som jag vill dela med mig av.
Soo... Lets do this!

Börjar med att berätta vad jag har sysslat med sedan sist, det är väl typ ingenting speciellt egentligen. Gör allt för att orka med dagarna typ. Det enda man gör är ju städning, sitta på balkongen, sitta vid datorn eller spela spel.
Även kommer ut på promenader ibland, rätt skönt! Är lite som rogivande på något sätt, för att dämpa tankarna.
Annars söker jag en hel del jobb om dagarna mest, like crazy och lite här och där.

Andra saken jag vill ta upp är rädsla och nerver.. Shit va konstig jag har blivit. Vet inte vad jag ska jämföra med eller så men jag är inte mig lik om man tänker kanske 5-6 år tillbaka. Från jätte social till rätt så folkskygg kan man nog säga. Ändå har man gått fritidsledarutbildning. Jag förstår ingenting av någonting snart.
Jag älskar mina vänner, jag vet att jag vill lära känna andra människor också och komma ut så mycket som möjligt. Men en del av mig vill bara stänga av telefonen och lixom skita i omvärlden. Jag känner ofta hur mina tankar slirar iväg lixom.. att jag skippar att åka till stan för att jag inte orkar, mår dåligt eller allmänt absolut inte orkar träffa människor.
Hur kommer detta sig? Sen blir det väl lätt så när man hamnat på en ny ort nu, nya ansikten och ny miljö. Plus att man än så länge inte har något jobb och då kommer man ju inte ut lika mycket som man skulle göra.
Nu får ni ursäkta om min svenska blir som den blir, ja tar oftast inga pauser när jag skriver så att säga. Utan skriver rakt ur tankarnas värld.
Jag vet att jag inte trivs så här, att jag inte vill vara en tråkig, osocial person. Jag vill ut och göra det jag gillar mest, elda, umgås ha roligt! Idag kan jag komma på mig själv när mobilen ringer.. och jag överväger om jag ska svara eller inte. Varför är det så?

Och det tredje på listan är att jag inte trivs överdrivet bra, längtar hem till kära Värmland like crazy och det gör f också. Så vi går ofta i tankebanorna hur länge vi ska orka. Och om vi ska direkt hem till Värmland igen eller kanske prova på ett helt nytt ställe utan några "dragningar" "bråk" osv. Går inte in djupare på det. Men ett ställe där man kan va helt ifred om man känner för det. + att jag ändå känner några personer i gbg så helt ensamt blir det inte de dagarna man har lust.
Men vem vet, dagen jag får jobb kanske allting ändrar sig. Jag kanske börjar stormtrivas när man väl börjar träffa lite människor igen. Jag vet inte vad jag mer ska säga..

Jo har en fjärde grej, men den är mest jobbig för mig själv. Eldandet - som jag säger att jag älskar så mycket. Jag har blivit värsta chicken utan anledning. Jag saknar en viss person för mycket, tryggheten som fanns där var viktig. Vet inte vad det är. Men någon blockering finns det helt klart. Jag som tidigare har uppträtt och fullständigt älskar det jag håller på med till att bli stel som en pinne. SJUKT!

Man är så onödigt ledsen hela tiden (ofta i alla fall) när man kan skita i det negativa och börja le igen. Kämpa emot och börja tänka positivt,, Som jag brukade göra! Where did she go? That girl?

Ha de fint!

Dag 8 utan nikotin! Känns rätt bra. dock kör jag med nikotinfri snus så nu ska jag börja lägga ned dom också. Annars blir jag aldrig av med själva vanan.

Haft en helt otroligt rolig helg, bjöd över några av de få människorna vi känner i Halland. Vi åt mat och hade riktigt trevligt!

Det behövdes kan jag säga, som en morot för att orka fortsätta vardagen :)

Helt plötsligt kändes våran flytt inte riktigt lika värdelös!

 

Nu till helgen ska vi ner till Skåne och kolla läget :)

Vi ska på någonting som heter Vinterljus, typ ett myskonvent med massa härliga människor (poi, eld, dans osv).

Längtar galet mycket då bl.a. Linnea kommer dit!!! Och att även sambon ska följa med =)

Ja ska även va lekledare en av dagarna, blir awesome kul!!

 

Träningen går bra, 45 mins promerun (Mitt ord för promenad/joggingtur) idag. Springer allt mer och mer känns det som. Jag som hatar att jogga! Men försöker att lära mig :)

 

Ni får ha det bäst!

 

Som man säkert tjajat om en del så har man börjat med en hälsosammare livsstil, eller försöker!

 

* Alkoholfri månad (Februari, efter det enbart en gång i månaden).

* Försöka sluta med snusen. (Dag 4 idag) För mig, Fredrik har varit snusfri nu 1 månad+.

* Slut på sötsaker, snacks och dricka osv

* Ut och röra på oss minst 3-4 dagar i veckan. (Eller köra några workouts i hemmet)

* Slutat äta efter 18:00. Frukt och vatten är ok.

* Dricka mer smoothie/få i mig mer vitaminer osv.

 

En dag kan se ut så här:

 

Morgon kaffe 2 koppar

En rejäl frukost, (gärna havregrynsgröt med frukt/bär) Annars det man blir mätt av.
Till lunch tar jag en frukt smoothie, annars sallad.

Middag äter vi/jag som normalt, bara med mycket mindre kolhydrater och utan onödiga fetter. (Max en portion)

Och efter 18:00 ingenting mer. Vatten,te och frukt tänker jag införa. (jag själv anser det är ok) Men helst inte. =)

Jag hade tänkt prova på denna (egna diet) i kanske en månad, bara för skojs skull och se om jag mår bättre.

Att jag rör på mig är då rätt självklart, så får puscha mig själv ordentligt nu!

 

Kan även tillägga att denna "diet" är mest gjord för mig själv, F kommer ju försöka vara med på det mesta. Men i och med att han faktiskt behöver träna mer och gå upp i vikt så behöver inte han va lika hård mot sig själv.

Vi hjälpts åt :)

 

 

Ha det fint allesammans

 

 

Jag har blivit inbjuden på en arrangörsmiddag på Uno i Kd den 10 Feb. Och nu när man bor så himla långt bort, utan egen inkomst så är det väldigt svårt att åka någonstans. Vi måste prioritera och planera vad vi ska göra under månadens gång. Så känns inte som jag kommer kunna komma iväg någonstans.

Varför jag har blivit inbjuden?

Jo jag hade ju en utställning där förra året, som blev väldigt lyckad och uppskattad. Då bjuder de in människor som arrangerat evenemang av olika slag och fyllt huset av kreativitet under året.

Man blir inbjuden som en bevis på uppskattning från dom och det tycker jag är så otroligt fint och roligt.

Jag har varit med en gång tidigare och det var super.

Men nu när jag inte vet om jag kan åka dit så får jag banne mig lite ångest, när man äntligen ska få lite uppskattning för det man gjort. Sånt känner jag är viktigt för själen för att få motivation till att fortsätta!

 

Varför är uppskattning så viktigt för en människa?

Är det för att man är allmänt ego och bara vill ha uppmärksamhet?

Är det för att människan är skapt så, att man personligen behöver lite uppskattning då och då?

Alla mår bättre av att få en klapp på axeln ibland när man gjort någonting bra, till och med att få feedback på det man gjort. Då vet man vad man ska förbättra osv.

Uppskattning är viktigt!

I ett förhållande vill man ju ofta höra att man är omtyckt, älskad och få lite komplimanger då och då, varför vill man det?

Tror man inte på sig själv tillräckligt för att tycka man är bra som man är?

Har vi så dåligt självkänsla så vi måste höra av andra att man är fin, bra och duktig?

Kanske är så, eller handlar det om att man allmänt mår bättre av att höra det någon gång ibland?

 

På jobbet behöver vi också höra att vi gjort någonting bra, för att kunna lyfta oss själva och orka fortsätta. Samma i skolan. Annars tappar man gnistan och motivationen till att orka med vardagen tror jag, och därmed självförtroendet sänks.

 

Vart behöver man inte uppskattning?

Kan för mycket uppskattning vara dåligt?

 

 

 

* Jag är fruktansvärt mörkrädd

* Lättskrämd kan jag också berätta att jag är

* Jag har bokstavligt talat bott på ett hotel/värdshus med min mor några månader. (pga jobb)

* Jag är djurallergiker (men har alltid haft djur)

* Jag har BOTT i 17 olika lägenheter (flyttat 17 ggr)

* Jag är äckligt rädd för höjder (men försöker utmana mig själv)

* Jag har brutit min näsa 4 gånger

* Har rökt i 6 år ca. (Har varit rökfri i 3,5 år nu)

* Jag har bott i Spanien

* Jag drömmer att få barn en dag (inom en väldigt snar framtid)

 

Läs och kommentera gärna det i inte visste om mig =)

 

 

Det känns aldrig som man riktigt kommer igång här igen hehe det tar sån tid mellan varje inlägg. Men det får ni stå ut med om ni vill läsa om min vardag/mitt liv.

Det känns gött att nu äntligen börja prioritera ett nyttigare och hälsosammare liv, kanske inte så smart att börja nu innan julen men men... Varannan dag försöker vi gå ut på en promenad, där jag även börjat jobba nu! Och det känns hur skönt som helst. Jag har aldrig varit ett större fan av att springa/jogga (har aldrig begripit vad som är så skönt med det). MEN nu när Fredrik varit med och peppat mig så känns det hur skönt som helst!
Det är tredje veckan kan man säga sen det startade! Och måste faktiskt berömma oss båda som tagit oss ut. Förra veckan var jag ju lite förkyld så fick kurera mig ordentligt. Nu är jag fit for fight igen! Har ju även som jag säkert nämnt börjar på cirkusträning en gång i veckan också, så där var jag igår. Riktigt kul att få komma igång med jonglerandet och poiandet igen :)
Blir glad i hela kroppen! Sen när man träffat så sköna människor så blir man inte mindre glad! :D

Sen har vi även försökt lägga om kosten lite, så att det blir mycket mer frukt och grönsaker åtminstone och dragit ned på portionerna lite. Ja det börjar kännas gött :)
Har även annat att fokusera på nu när jag är arbetslös! Tror det är rätt viktigt att ha en sysselsättning så man inte går in i väggen för den sakens skull.. Awesome life!

Well, julklapparna är klara. Det är tredje advent och ingen snö har vi på backen! Känns lite skrälligt faktiskt, men får hoppas på lite snö på själva julafton i alla fall.

Och som sagt i Fredags så firade jag och hjärtat mitt 2 år tillsammans! Älskar den mannen något så fruktansvärt!

I dag har vi PW/joggat 6 km! UH va gött!
Och nu sitter jag och snackar med finaste vännen Sara <3

Ha de fint!

Nu har snön äntligen fallit mot backen och det börjar kännas mer och mer som vinter! Bara 2 veckor kvar till Jul också.. Shit va tiden går fort nu =)
Inte riktigt lika roligt när regnet öser ned och förstör allting dock, och förvandlar den fina vita snön till blaska och vatten.
Men vem är bitter egentligen!

Om 5 dagar är det Lucia, då firar jag och sambon vår två års dag! Väldigt mysigt tycker ja, att även det har gått så himla fort! Och jag är mer kär än någonsin :) Underbart!

Fredrik is the love of my life! <3

 

Nu sitter jag här medan älskling åkt på jobb, dricker lite gott te och pratar med

min finaste väninna! Kan det bli bättre en dag som denna... Den Andra Advent!

Nej shit va trött man börjar bli på att gå hemma nu! Från att ha gått på folkhögskola i två år och varit som en enda stor familj i skolan, till att flytta till annan stad utan jobb och utan vänner! Väldigt tröttsamt måste jag säga!
Det gör mig dock rätt sugen på att plugga igen, kanske någon friluftslivskurs eller vad som helst =)
Man kan aldrig lära sig för mycket :D
--------------------------------------------------------------------------------------
Idag har vi fått paket på posten med Tredje säsongen av The walking dead, Andra säsongen av Lilla huset på prärien (till mig såklart) och Fredriks efterlängtade spel Beyond - Two souls! Det var roligt så ikväll spelade vi lite!

--------------------------------------------------------------------