Hösten är kommen!
Publicerat den
Nu känns det att hösten är här, kallt ute och frost om morgnarna. Man är trött i absolut hela kroppen och man vill ingenting hellre än bara stoppa huvudet under täcket igen för att genast somna om!
Höstdeppritionen är här, vad är det med hösten som gör en så nere? Jag kan inte förstå... Mer än mörkret, vilket är så sjukt trist! Men desto mysigare blir det ju inomhus med levande ljus och en gosig filt i soffan framför tvn. well well! Någonting är det.. Trist!
På Fredag kommer min kära vän Sara till Värmland då ska vi ut och röja i Karlstad, blir mysigt! Kan ingenting annat än sakna den tjejen <3
Have a nice week!
Höstdeppritionen är här, vad är det med hösten som gör en så nere? Jag kan inte förstå... Mer än mörkret, vilket är så sjukt trist! Men desto mysigare blir det ju inomhus med levande ljus och en gosig filt i soffan framför tvn. well well! Någonting är det.. Trist!
På Fredag kommer min kära vän Sara till Värmland då ska vi ut och röja i Karlstad, blir mysigt! Kan ingenting annat än sakna den tjejen <3
Have a nice week!
Sista vandringen...
Publicerat den
Hej allesammans!
Igår kom jag hem från en 5 dagars höstvandring med FL klasserna, Det var otroligt roligt även om jag har ont precis överallt. Men så ska det vara =)
Saknade min älskade Fredrik hela veckan, men det gick bra! Får mer och mer saknad ju mer vi är ifrån varandra. Men det är väl bra att man känner saknad! Jag är kär och galen i min älskade sambo, han är allt jag behöver i mitt liv. Och mina fantastiska vänner som alltid finns där..
Detta var också sista vandringen för mig och min klass, så det är lite små sorgligt... Vi har dock trysil och klassresan kvar. Så det är inte helt färdigt än. + examensarbetet!!! Ojojoj...
Syrran mår mycket bättre, och hon har äntligen fått åka hem nu. Vilket betyder väldigt mycket. Hon har klarat sig och saker som varit struligt har ordnat upp sig. Snacka om tunga tider!
Familjen är det fortfarande bara kaos i och jag vill bara hålla mig utanför skiten.
Massa bråk, tjafs och bara skitsnack överallt. Kan bara inte fatta att det är MIN familj som beter sig så. Helt sjukt, börjar undra om jag är ett adoptivbarn eller någonting. (kanske till och med önskar att det vore så).
Jag vill bara hålla mig utanför, fast det är otroligt svårt och jobbigt.
Allt jag önskar är att jag ska sluta skolan, så flyttar jag och älsklingen iväg någonstans och struntar i allt som har med skiten att göra. Är så trött på allt!
Jag står helt ensam mitt i gröten, Jag har Fredrik och mina vänner åter igen och det betyder allt för mig. Det är också allt jag behöver! Vill bara starta om på nytt och leva ett långt och lyckligt liv med min kära man <3
Här kommer lite bilder ifrån skogarna.. Det var annars allt från mig för denna gången! Ska försöka bättra mig med att skriva, men det är inte lätt när lusten inte finns...
Kramar och kärlek till er alla <3
Dags att komma igång igen...
Publicerat den
Jag får be om ursäkt till mina enstaka läsare för uppehållet av skrivningen. Det har hänt en hel del saker sen senast så har inte haft någon ork eller lust till att skriva någonting. Men ska försöka uppdatera er nu så gott jag kan.
* Måndagen den 6e Aug så blev min syster sjuk. Och förvärrades för varje dag som gick. På Onsdagen samma vecka blev jag uppringd av min systerdotter. Då hon berättar att doktorerna har ringt in hela familjen och att det är väldigt allvarligt med min syster.
Samma dag åkte jag dit, livrädd och orolig. (under den veckan jobbade jag på Mimulusgården som barnledare) Men blev tvungen att åka till sjukhuset. Där blev jag bemött med ledsna blickar och hemska nyheter. Doktorn berättade att dom inte trodde hon skulle överleva natten. Och att hon var hemskt sjuk!
Den känslan och rädslan var obeskrivlig!
Veckan därpå, skulle min klass åka på Fjällvandring, Och rädslan växte ännu mer och visste inte hur jag skulle göra. Men var tvungen att göra ett val.
Jag åkte på fjällvandringen med ett stort tryck över bröstet. Jag förklarade dock för klassen hur det låg till och att om någonting skulle hända så var jag tvungen att få åka hem. Skolan hjälpte mig med allt!
Syrran är fortfarande sjuk men har klarat sig ur den värsta fasen, det går åt rätt håll och det glädjer mig <3<3<3
Fjällvandringen var helt underbar och jag utmanade mig själv många gånger, är riktigt stolt över mig själv! För att inte tala om hur otroligt vackert det var där :) En sån frihetskänsla :D
Förra helgen hämtade jag även min älskade mamma, genom pengarinsamling lyckades jag få hit min mor, så hon kunde få vara hos Jeanette. Jag var livrädd att mamma skulle komma hit försent, att Jeanette skulle hinna gå bort. (vilket hon inte gjorde) Så är så lättad! Och nu kan mamma ställa saker till rätta igen..
När det gäller min familj så är jag väldigt ensam, alla skyller på varandra, det är bara bråk och skit. Så jag orkar inte!
Jag står där ensam, jag har min fredrik och det är allt jag behöver.
Jag orkar inte ha en massa bråk och orättvisor omkring mig, då håller jag mig gärna undan istället.
Det var lite uppdatering från mig!
Ha en fin söndag
* Måndagen den 6e Aug så blev min syster sjuk. Och förvärrades för varje dag som gick. På Onsdagen samma vecka blev jag uppringd av min systerdotter. Då hon berättar att doktorerna har ringt in hela familjen och att det är väldigt allvarligt med min syster.
Samma dag åkte jag dit, livrädd och orolig. (under den veckan jobbade jag på Mimulusgården som barnledare) Men blev tvungen att åka till sjukhuset. Där blev jag bemött med ledsna blickar och hemska nyheter. Doktorn berättade att dom inte trodde hon skulle överleva natten. Och att hon var hemskt sjuk!
Den känslan och rädslan var obeskrivlig!
Veckan därpå, skulle min klass åka på Fjällvandring, Och rädslan växte ännu mer och visste inte hur jag skulle göra. Men var tvungen att göra ett val.
Jag åkte på fjällvandringen med ett stort tryck över bröstet. Jag förklarade dock för klassen hur det låg till och att om någonting skulle hända så var jag tvungen att få åka hem. Skolan hjälpte mig med allt!
Syrran är fortfarande sjuk men har klarat sig ur den värsta fasen, det går åt rätt håll och det glädjer mig <3<3<3
Fjällvandringen var helt underbar och jag utmanade mig själv många gånger, är riktigt stolt över mig själv! För att inte tala om hur otroligt vackert det var där :) En sån frihetskänsla :D
Förra helgen hämtade jag även min älskade mamma, genom pengarinsamling lyckades jag få hit min mor, så hon kunde få vara hos Jeanette. Jag var livrädd att mamma skulle komma hit försent, att Jeanette skulle hinna gå bort. (vilket hon inte gjorde) Så är så lättad! Och nu kan mamma ställa saker till rätta igen..
När det gäller min familj så är jag väldigt ensam, alla skyller på varandra, det är bara bråk och skit. Så jag orkar inte!
Jag står där ensam, jag har min fredrik och det är allt jag behöver.
Jag orkar inte ha en massa bråk och orättvisor omkring mig, då håller jag mig gärna undan istället.
Det var lite uppdatering från mig!
Ha en fin söndag
