Jag blir så trött..

Sitter här lagomt panikslagen!
För att jag känner att jag inte räcker till, att jag inte orkar allt jag brukade.
Att jag inte har lika mycket tid över som jag borde, eller vill ha.
Att jag inte alltid kan hålla på och anpassa mig efter andra hela tiden, och ta en smäll varje gång jag inte orkar eller säger i från. Folk kan lika gärna komma hem till mig om dom vill träffa mig och saknar mig.
Får då och då (skäll) för att jag aldrig hör av mig, att jag aldrig hälsar på.. Men vadå, jag kan inte hela tiden hålla koll och komma ihåg varje dag dom jag ska höra av mig till och inte. Samma sak där, ni kan höra av er, ni kan ringa, ni kan besöka mig!!
Blir så ledsen, för är bara en person, jag har inte åtta armar som en bläckfisk.. Jag har inte alltid tid längre, nu när jag börjat studera och flyttat.
Har heller inte den ekonomin som jag önskar mig, jag har inte råd att jämt behöva vara den som åker in till bl.a Karlstad för att hälsa på. Det är jätte jobbigt!
Nu tänker jag bl.a min kära syster som inte vill ta sig tid att hälsa på mig ibland, och när jag säger att jag inte orkar komma så blir hon besviken. Ja men det köper jag, jag förstår att hon saknar mig och vill träffa mig. Men hon kan lika gärna ta bilen som har körkort och bättre ställt, och hälsa på mig.

Jag får panik, jag kan inte alltid anpassa mig efter andra, jag är mänsklig och har ibland inte orken ens! Är sjukt trött om dagarna, kvällarna. Tiden rinner iväg.. Jag har läxor som behövs göras också.

Behövde skriva av mig lite och få ur mig lite.
För jag blir så ledsen, jag blir så trött. Att det ALLTID måste vara jag som tar initiativ till att ses, eller att höra av mig, samt åka någonstans.

Jag älskar mina vänner, jag älskar min familj!  Men jag är inte mer än mänsklig!