Tankar, känslor och rädslor
Publicerat den
Hej allesammans!
Jag kollade nyss på en dokumentär som heter Det rätta barnet. Den handlade om två mammor som fött två barn med Down syndrom. Och dom berättar om sina liv med uppfostran, uppväxten och sina känslor.
En riktigt rörande dokumentär, att man inte kan få leva ett liv som alla andra barn för att man är annorlunda, deras 24/7 jobb med sina barn och man ser hur slitna dom är (mammorna) men fortfarande lika glada för det dom har.
Att dom bl.a måste lära sig ett nytt språk bara för att kunna kommunicera med sina barn, så att dom förstår bättre (tecken språk) Shit vilket jobb!
Då kommer ens egna tankebanor in, ens egna känslor och rädslor...
OM jag skulle få ett barn med en psykisk eller fysisk funktionsnedsättning hur skulle jag känna då?
Vad skulle jag säga? Hur skulle man må? Skulle man orka?
Eftersom min mor födde ett barn med austism / utvecklingstörning så börjar man ändå fundera!
Tänk om jag också får ett barn med ett handikapp!?
Man blir nervös, drömmer om det, känslorna spelar in!
Hur stor är chansen? Hur kommer mitt liv då se ut? Kommer min dåvarande man/kille/pappan stanna kvar?
Inte för att det är fel, att barnet är mindre värt eller älskvärt!
Men rädslan finns där, klart jag kommer älska det barnet precis lika mycket som jag skulle älska ett barn utan en funktionsnedsättning! Men rädslan finns där!
Föräldrar som går igenom den här processen från födseln och framåt.. Sliter i så många år för att lära sig, för att förstå, för att få ett annat perspektiv på hur det är! Ja det är hjältar i mina ögon!
Det är sånt här som snurrar runt i mitt huvud, det kommer och går.
Och eftersom jag går på en sådan utbildning så läser vi väldigt mycket om just sånt här, då tänker man ännu mer och känner efter.
Rätt känslomässigt också att läsa om bl.a sin brors handikapp! Jag försöker se det på ett sätt att bearbeta sorgen samt få mer kunskap och lärdom.
Det kanske är det här jag en dag vill jobba med, eller tänk om det en dag blir ens dagliga jobb utan att man bett om det.
Det här går jag runt och bär på som sagt! Så nu har ni fått en liten inblick i hur min hjärna ser ut :) Eller vad som döljer sig inuti den.
Ha en fin kväll på er, i morgon ska jag på läkarbesök!
Peace <3 En vecka kvar till älsklingen kommer hem, längtar så det gör ont <3
Min kära bror Jimmy Dunemo! Gick bort 2004! Saknar dig!
Hoppas jag en dag kan förlåta mig själv för att jag inte förstod bättre
Hoppas du en dag kan förlåta mig för att jag inte visste bättre
Förlåt!
Jag kollade nyss på en dokumentär som heter Det rätta barnet. Den handlade om två mammor som fött två barn med Down syndrom. Och dom berättar om sina liv med uppfostran, uppväxten och sina känslor.
En riktigt rörande dokumentär, att man inte kan få leva ett liv som alla andra barn för att man är annorlunda, deras 24/7 jobb med sina barn och man ser hur slitna dom är (mammorna) men fortfarande lika glada för det dom har.
Att dom bl.a måste lära sig ett nytt språk bara för att kunna kommunicera med sina barn, så att dom förstår bättre (tecken språk) Shit vilket jobb!
Då kommer ens egna tankebanor in, ens egna känslor och rädslor...
OM jag skulle få ett barn med en psykisk eller fysisk funktionsnedsättning hur skulle jag känna då?
Vad skulle jag säga? Hur skulle man må? Skulle man orka?
Eftersom min mor födde ett barn med austism / utvecklingstörning så börjar man ändå fundera!
Tänk om jag också får ett barn med ett handikapp!?
Man blir nervös, drömmer om det, känslorna spelar in!
Hur stor är chansen? Hur kommer mitt liv då se ut? Kommer min dåvarande man/kille/pappan stanna kvar?
Inte för att det är fel, att barnet är mindre värt eller älskvärt!
Men rädslan finns där, klart jag kommer älska det barnet precis lika mycket som jag skulle älska ett barn utan en funktionsnedsättning! Men rädslan finns där!
Föräldrar som går igenom den här processen från födseln och framåt.. Sliter i så många år för att lära sig, för att förstå, för att få ett annat perspektiv på hur det är! Ja det är hjältar i mina ögon!
Det är sånt här som snurrar runt i mitt huvud, det kommer och går.
Och eftersom jag går på en sådan utbildning så läser vi väldigt mycket om just sånt här, då tänker man ännu mer och känner efter.
Rätt känslomässigt också att läsa om bl.a sin brors handikapp! Jag försöker se det på ett sätt att bearbeta sorgen samt få mer kunskap och lärdom.
Det kanske är det här jag en dag vill jobba med, eller tänk om det en dag blir ens dagliga jobb utan att man bett om det.
Det här går jag runt och bär på som sagt! Så nu har ni fått en liten inblick i hur min hjärna ser ut :) Eller vad som döljer sig inuti den.
Ha en fin kväll på er, i morgon ska jag på läkarbesök!
Peace <3 En vecka kvar till älsklingen kommer hem, längtar så det gör ont <3
Min kära bror Jimmy Dunemo! Gick bort 2004! Saknar dig!
Hoppas jag en dag kan förlåta mig själv för att jag inte förstod bättre
Hoppas du en dag kan förlåta mig för att jag inte visste bättre
Förlåt!
