Gaaaah nerverna tar kål på mig.

* Letat praktik i flera månader, inga framsteg
* Examensarbete igång, oh shit
* Mobilskrället vägrar fungera, ORKA
* Nervositeten över vart jag hamnar under praktiken, varför så rädd?
* Finally fick jag napp på en praktikplats i Deje. Hassela Gotland AB. Men där ska man BO i 6 veckor, får inte se mig älskling under den perioden om jag har otur. PANIK! Vad har jag tackat ja till?

I två-tre dagar har humöret varit i obalans, bara velat gömma mig någonstans och gråta tills det inte kommer fler tårar. Varför?
Kan inte påstå att jag MÅR dåligt, men nerverna bråkar med mig.
Kan jag inte växa upp någon gång och sluta vara så himla nervös och rädd av mig?

Tack för mig så länge!