I morgon har två veckor gått sedan vi kom till Getinge.
Jag kan inte riktigt beskriva hur det känns, typ kul, men tomt, ledsamt men spännande! Olika känslor på samma gång...
Varje dag kollar jag efter jobb, saker man kanske kan hitta på eller ställen där man kan träffa människor!
Det lustiga är att när vi bodde i Kristinehamn så umgicks vi inte överdrivet mycket med vänner heller. Man bodde 4-5 mil från Karlstad och det tyckte man var ett långt jobbigt avstånd emellan då!
Men NU, när vi bor en himla massa mil i från Värmland så känns det värre. Vet inte om det beror på just avståndet, men det är väl att man inte "bara" kan åka och hälsa på någon längre. Det känns mer än vad man trodde.
De vänner man väl umgicks mer med, de är saknade! Helt klart!

Men samtidigt är jag väldigt glad att vi flyttade, kom ifrån det elände som fanns runt om. Nu kan vi fokusera på oss själva och vårt egna liv. MEN nu i börjar när man inte känner typ en jäkel då är det otroligt tufft och svårt att hålla tårarna borta.

Älskar min underbara Fredrik och jag är så stolt över honom. Han sliter stenhårt på sitt nya jobb. Och här sitter jag hemma och kan inte göra ett dugg. Men det kommer bättre tider och det vet jag. Detta nya liv har bara börjat och jag ser fram emot vad de har att erbjuda!

Har dock en god nyhet (för min egen del).
Jag har fått kontakt med en person som har samma intressen som mig (eldkonst/cirkus) Så nu behöver jag inte oroa mig för att tappa motivationen helt, samt äntligen få umgås med lite flummigt härligt folk! Får se hur det går med allt..

Tack för mig gott folk! Ha det bäst!

P.s I MORGON kommer äntligen våra soffor, så vi slipper sitta mer på stolar i vardagsrummet. Awesome! <3 Peace!