Nej uhh, nu börjar det närma sig!
Och det känns, man är helt psykiskt urladdad och kan inte göra annat än att packa eller städa. Orkar knappt träffa någon och när man väl det så känns det allt mer att säga hejdå!
Det är ju inte så att man är dödssjuk och inte kommer finnas mer. Men det känns så :) Närmare känsla kan jag nog inte komma på!

6 dagar kvar sen sticker vi neråt med flyttbilen! Helt sjukt!

Har hunnit sagt hejdå till de flesta, allting är mer eller mindre nerpackat och allt är inköpt som behövs! Nu känns det verkligt! Vi ska verkligen flytta, och inte direkt några få mil utan många mil bort från platsen man växte upp, där mesta delen av mina vänner finns även familj. Ja det är läskigt!

Och det kanske är så att ni tycker att jag överdriver?
Ja det kanske jag gör, men jag är också en väldigt känslig människa och värsta känslan jag vet är att vara ensam och att sakna någon!

Jag kommer verkligen sakna mina underbara vänner som finns här, dem som jag vet kommer hålla kontakten, dem som stöttat mig och alltid funnits där! NI är guldvärda <3

Ja det var allt för mig ikväll :)