Ja va ska man säga!?
Vad ska man skriva?!

Som vanligt var det ett tag sedan som man gjorde en inlägg här och är lika fantasilös som alltid :) Ändå så vet jag att ja säkert har tusen saker på hjärtat som jag vill dela med mig av.
Soo... Lets do this!

Börjar med att berätta vad jag har sysslat med sedan sist, det är väl typ ingenting speciellt egentligen. Gör allt för att orka med dagarna typ. Det enda man gör är ju städning, sitta på balkongen, sitta vid datorn eller spela spel.
Även kommer ut på promenader ibland, rätt skönt! Är lite som rogivande på något sätt, för att dämpa tankarna.
Annars söker jag en hel del jobb om dagarna mest, like crazy och lite här och där.

Andra saken jag vill ta upp är rädsla och nerver.. Shit va konstig jag har blivit. Vet inte vad jag ska jämföra med eller så men jag är inte mig lik om man tänker kanske 5-6 år tillbaka. Från jätte social till rätt så folkskygg kan man nog säga. Ändå har man gått fritidsledarutbildning. Jag förstår ingenting av någonting snart.
Jag älskar mina vänner, jag vet att jag vill lära känna andra människor också och komma ut så mycket som möjligt. Men en del av mig vill bara stänga av telefonen och lixom skita i omvärlden. Jag känner ofta hur mina tankar slirar iväg lixom.. att jag skippar att åka till stan för att jag inte orkar, mår dåligt eller allmänt absolut inte orkar träffa människor.
Hur kommer detta sig? Sen blir det väl lätt så när man hamnat på en ny ort nu, nya ansikten och ny miljö. Plus att man än så länge inte har något jobb och då kommer man ju inte ut lika mycket som man skulle göra.
Nu får ni ursäkta om min svenska blir som den blir, ja tar oftast inga pauser när jag skriver så att säga. Utan skriver rakt ur tankarnas värld.
Jag vet att jag inte trivs så här, att jag inte vill vara en tråkig, osocial person. Jag vill ut och göra det jag gillar mest, elda, umgås ha roligt! Idag kan jag komma på mig själv när mobilen ringer.. och jag överväger om jag ska svara eller inte. Varför är det så?

Och det tredje på listan är att jag inte trivs överdrivet bra, längtar hem till kära Värmland like crazy och det gör f också. Så vi går ofta i tankebanorna hur länge vi ska orka. Och om vi ska direkt hem till Värmland igen eller kanske prova på ett helt nytt ställe utan några "dragningar" "bråk" osv. Går inte in djupare på det. Men ett ställe där man kan va helt ifred om man känner för det. + att jag ändå känner några personer i gbg så helt ensamt blir det inte de dagarna man har lust.
Men vem vet, dagen jag får jobb kanske allting ändrar sig. Jag kanske börjar stormtrivas när man väl börjar träffa lite människor igen. Jag vet inte vad jag mer ska säga..

Jo har en fjärde grej, men den är mest jobbig för mig själv. Eldandet - som jag säger att jag älskar så mycket. Jag har blivit värsta chicken utan anledning. Jag saknar en viss person för mycket, tryggheten som fanns där var viktig. Vet inte vad det är. Men någon blockering finns det helt klart. Jag som tidigare har uppträtt och fullständigt älskar det jag håller på med till att bli stel som en pinne. SJUKT!

Man är så onödigt ledsen hela tiden (ofta i alla fall) när man kan skita i det negativa och börja le igen. Kämpa emot och börja tänka positivt,, Som jag brukade göra! Where did she go? That girl?

Ha de fint!