Glad påsk!
Publicerat den

GLAD PÅSK TILL ER ALLA!
Bröd är bakat. även kaffebröd.
Idag ska det kokas ägg, ja helt enkelt lite förberedning av påskmaten som jag och sambon får avnjuta själva. Känns lite konstigt!
Men men... Man får göra vad man kan för att trivas och må bra.
Mysig grej åtminstone, tror jag till och med ska måla äggen för skojs skull :)

Ha det bäst vänner <3



Bara o njuta...
Publicerat den

Hello there!
Idag vaknade jag sjukt sent alltså, i flera månader har man vaknat tidigt like hell för att vara JAG, allt mellan 07-08.30.Men i morse vaknade jag kl 11.00 och var fortfarande aptrött. Kroppen är sliten, hjärnan är rörig och verkar inte så mycket mindre sliten den. Lite oroväckande. Nog att jag var förvånad under den perioden man vaknade så himla tidigt men det var även skönt på ett sätt, att man hade hela dagen framför sig. Man får se solen gå upp och lyssna på när fåglarna vaknar till liv.
Well well, kroppen kan väl inte alltid vara en till lags.
När jag väl kom upp så sken solen like crazy på balkongen och det var hur skönt väder som helst. Så idag är det bara o njuta av det otroliga vädret <3

Ska även gå ut på en pw när man vaknat till :)
Ha en härlig dag!



Mest för mig själv..
Publicerat den

Ja va ska man säga!?
Vad ska man skriva?!

Som vanligt var det ett tag sedan som man gjorde en inlägg här och är lika fantasilös som alltid :) Ändå så vet jag att ja säkert har tusen saker på hjärtat som jag vill dela med mig av.
Soo... Lets do this!

Börjar med att berätta vad jag har sysslat med sedan sist, det är väl typ ingenting speciellt egentligen. Gör allt för att orka med dagarna typ. Det enda man gör är ju städning, sitta på balkongen, sitta vid datorn eller spela spel.
Även kommer ut på promenader ibland, rätt skönt! Är lite som rogivande på något sätt, för att dämpa tankarna.
Annars söker jag en hel del jobb om dagarna mest, like crazy och lite här och där.

Andra saken jag vill ta upp är rädsla och nerver.. Shit va konstig jag har blivit. Vet inte vad jag ska jämföra med eller så men jag är inte mig lik om man tänker kanske 5-6 år tillbaka. Från jätte social till rätt så folkskygg kan man nog säga. Ändå har man gått fritidsledarutbildning. Jag förstår ingenting av någonting snart.
Jag älskar mina vänner, jag vet att jag vill lära känna andra människor också och komma ut så mycket som möjligt. Men en del av mig vill bara stänga av telefonen och lixom skita i omvärlden. Jag känner ofta hur mina tankar slirar iväg lixom.. att jag skippar att åka till stan för att jag inte orkar, mår dåligt eller allmänt absolut inte orkar träffa människor.
Hur kommer detta sig? Sen blir det väl lätt så när man hamnat på en ny ort nu, nya ansikten och ny miljö. Plus att man än så länge inte har något jobb och då kommer man ju inte ut lika mycket som man skulle göra.
Nu får ni ursäkta om min svenska blir som den blir, ja tar oftast inga pauser när jag skriver så att säga. Utan skriver rakt ur tankarnas värld.
Jag vet att jag inte trivs så här, att jag inte vill vara en tråkig, osocial person. Jag vill ut och göra det jag gillar mest, elda, umgås ha roligt! Idag kan jag komma på mig själv när mobilen ringer.. och jag överväger om jag ska svara eller inte. Varför är det så?

Och det tredje på listan är att jag inte trivs överdrivet bra, längtar hem till kära Värmland like crazy och det gör f också. Så vi går ofta i tankebanorna hur länge vi ska orka. Och om vi ska direkt hem till Värmland igen eller kanske prova på ett helt nytt ställe utan några "dragningar" "bråk" osv. Går inte in djupare på det. Men ett ställe där man kan va helt ifred om man känner för det. + att jag ändå känner några personer i gbg så helt ensamt blir det inte de dagarna man har lust.
Men vem vet, dagen jag får jobb kanske allting ändrar sig. Jag kanske börjar stormtrivas när man väl börjar träffa lite människor igen. Jag vet inte vad jag mer ska säga..

Jo har en fjärde grej, men den är mest jobbig för mig själv. Eldandet - som jag säger att jag älskar så mycket. Jag har blivit värsta chicken utan anledning. Jag saknar en viss person för mycket, tryggheten som fanns där var viktig. Vet inte vad det är. Men någon blockering finns det helt klart. Jag som tidigare har uppträtt och fullständigt älskar det jag håller på med till att bli stel som en pinne. SJUKT!

Man är så onödigt ledsen hela tiden (ofta i alla fall) när man kan skita i det negativa och börja le igen. Kämpa emot och börja tänka positivt,, Som jag brukade göra! Where did she go? That girl?

Ha de fint!